Mandy

Här kommer lite bilder från gårdagens partaj !!

Men vi hade kul. Nu sitter jag och ska skriva en musikrecension för ett band vid namn Buraka Som Sistema - inte min stil riktigt. Men alltid kul med en utmaning.

xxxx

Jag brukar inte vanligtvis skriva om vad jag drömmer.

Det har nog hänt en gång tidigare att jag skrivit här om en dröm som - samma som denna - blivit en historia som speglat mina känslor läskigt väl. Jag tycker speciellt om att tyda dem.

Jag har på senare tid - utan att vilja avslöja för mycket - haft en ganska jobbig period rent mentalt.

Jag stänger in känslor som jag vägrar prata om och har en slags saknad inom mig som växer starkare dag för dag.

Igår hände någonting som fick min kropp att kännas lam och jag behövde springa ut och gå en timme mitt i natten.

Sedan gick jag hem och lade mig och började drömma.

Allt började (tror jag) med att jag och Nisse (min pojkvän) var på et värdshus. Vi satt i restaurangen och åt fisk till middag.

Vi lärde känna en del andra människor, bland annat en kvinna med sina två små döttrar.

Här har jag som en minneslucka, men känslorna jag har i verkligheten hade jag där, alltså jag hade exakt samma 'fysiska tillstånd' som i drömmen - att det, ni vet, gör lite ont och man vill bara springa mot det där man saknar, men man vet inte åt vilket håll så man gissar sig fram och, tyvärr går man oftast fel och får nedslaget vandra tillbaka.

I alla fall, i nästa bild sitter jag som på en liten tågvagn, eller som ett släp bakom en häst, eller som en stor säng med en del andra.

Jag vet inte vart Nisse tagit vägen, jag sitter med denna kvinna och hennes döttrar och några andra.

Plötsligt hoppar den äldsta av döttrarna av vagnen (jag tänker att hon ska väl iväg och leka), men senare den yngre dottern på typ tre år (då tänker jag, ska inte mamma göra något?). Men mamman bara ler och vinkar åt dem och sakta lyfter vagnen och börjar sakta röra sig mot skyn.

Jag fattar ingenting.

Senare kommer det som flash-bilder - jag tror det är en löpsedel - "sju personer döda av matförgiftning i Värdshus".

Vips så är jag inne i ett rum, ser ganska gammalt ut, träväggar och ett fönster som sitter i taket som sluttar, jag ser bara himmel. Nu börjar paniken slå till. "Jag är alltså död, jag har ingen aning om var jag är, ingen kommer för att hjälpa mig". Jag börjar skrika, ett namn jag inte tänker nämna här, men som jag verkligen lider av inte är där med mig.

Plötsligt ser jag en flygande gestalt som hastar förbi fönstret, jag springer dit i hopp om att bli räddad.

Jag kommer närmre fönstret och där svävar Harry Potter (......) Detta är en dröm så jag tänker inte vidare på det. Han säger att jag ska hoppa ut och flyga med honom .. nånstans.

Sen kommer det där typiska att jag hoppar upp från golvet och kör någon typ flaxande gest med armarna och jag flyger. Jag vet att flyga kan betyda att fly från någonting man vill undkomma, eller att man börjar förlora greppet om det man haft kontrollen över, sen kan det också betyda att man liksom reser sig över sina känslor och övermannar dem, men det tror jag inte är fallet i denna dröm.

Jag och Harry flyger i alla fall nånstans. Här börjar drömmen flagna lite men jag kommer i alla fall till ett slags 'kollektiv' men människor i samma sits som jag, men det verkar som att de varit här längre. De verkar liksom coolare.

Jag börjar ju fråga om jag kan se min familj igen, hemsöka en person jag verkligen vill träffa och vaka över denne, varför är jag fortfarande kvar - här började jag fundera som jag verkligen skulle gjort om jag kommit dit - "har jag något ouppklarat på jorden, ja jag vet att jag har det, jag måste prata med Nisse, min familj". Jag följer med dessa andra själar och vi flyger över staden och, nu vart det rörigt, typ vakade över människor på nåt sätt.

Jag frågade när vi var tillbaka, en av tjejerna som verkade vara i min ålder, om det var här som det var i Nangiala; går en livstid på jorden fortare här? Hon nickade, men det verkade mest som att hon ville trösta mig.

Denna dröm tror jag representerar den hjälplöshet jag känner i vanliga livet, hur mycket jag än vill något eller saknar något så kan jag inte få det. Den saknaden i drömmen var olidlig.

Ahh, nu har jag gjort ett försök till analys. Se vad ni tycker? Om ni orkat läsa ända hit, way to go =P

Hej darlings.

Hahh gick in här efter att inte ha skrivit på 1000 år .. igen. SKA bli bättre =P

Men märkte i alla fall att jag har några trogna läsare.

Så för er skull ska jag uppa litet.

Kör nu mina sista veckor i skolan, sen blir det C-uppsats och då är det jag som har min bas i Linköping.

Nu har jag fokuserat på de kvarvarande kurserna, ätit bättre, myst med familjen och bara tagit det lugnt.

Studion har mest stått och dammat för tillfället efter att jag under en tid tänkt 'fuck it'.

Det är livsfarligt. Men ibland hamnar man i perioder, oftast efter ett nederlag, då man som Stenbock i alla fall stänger av allt och strejkar.

Har fått fler projekt nu, dels efter London, som ag skall ta tag i när jag riggat studion med ljudisolering nere i Linköping. Men att hitta inspirationen igen och tänka bort att man innan bara blivit lurad och trampad på när man gett allt, och sätta sig i ett dammigt hörn fullt med sladdar, är inte direkt lätt.

Här i alla fall people kommer en 'ny' låt till - eller en jag hittade på Arken (hårddisken).

En låt jag fick av en snubbe vid namn Martin Bodin som jag jobbade med för säkert tre år sen.

Kvaliten suger i vanlig ordning.

Enjoy.

xx

Aaaaaaaaand I'm back again.

Shit - har inte haft tid att blogga =( Syns på besökarstatistiken. Ha ha.

Det var bra i London. Det var det. Härligt att vara där igen.

Är galet trött på att flyga själv dock =P

Men blir lätt så när man är själv om en dröm.

Anyways, pluggar på. Snart färdig.

Hoppas på ett par projekt jag kan hålla på med när jag är klar.

Till dess fortsätter jag skapa. Snart är 'Flying Away' klar.

Grävde runt lite i Arken och fann denna. Ha ha ha en gammal låt jag gjorde med en kille vid namn Niclas Malmberg.

Lite annorlunda. Vi spelade in den i hans garage på hans porta.

Det är en jävligt bra låt dock.

Enjoy.